Lädertjocken
Återigen dyker det upp, jag läste nämligen Ulf Källströms bok, Strålan med tider, härliga tider, om just Thor Modéen. Även där är det en historia om hur fullständigt kokobongbong det var att jobba med sådana sällskap som hela tiden var skyldiga folk pengar. Och ganska ofta struntade i att betala pengarna som de var skyldiga. Tosse och någon av hans kollegor är ute och turnerar runt med något sällskap och gör en pjäs. Och så en dag, hoppsansa, nu tog teaterdirektören kassan och stack.