Lädertjocken
För hans sörmländska slog igenom så folk började skratta. Vilket också fick mig att associera till att Ankan Johansson berättade att han försökte börja som seriös, detta förhatliga uttryck, skådis en gång i tiden. Och skulle spela någon gammal döende morfar eller vad det var i någon väldigt allvarlig pjäs. Men det funkade inte alls. Så fort Ankan släppte loss östgötskan så började folk att skratta istället.