Långkalsonger och Beppe-hatt
Den och den avslutande, Någon vänder ryggen, som också är väldigt bra. Det är mer en platta som känns som att den domineras av dels Mats Möller, men framförallt då Larry Löfgren, basisten. Som jag tycker lite känns som en unsung hero inom svensk popmusik på så många sätt. Dels har han en skönt, tonårstruligt, mörk röst,