Lasse Berghagens frimureri
Han kan gå in på scen och vara hur jävla ostrukturerad som helst och få det att funka. Han kan få plötsliga infall. Någon gång minns jag han, när jag konferensierade honom i Köping, bara plötsligt får ett infall att han ska göra Märk hur vår skugga. Från ingenstans. Och kommer man halvvägs in i sista versen, nej fan, det här blir... Det blev inget bra. Förlåt fan. Vi tar en annan låt här.