Lasse Berghagens frimureri
övriga historien att göra, men som är alldeles glimrande och som man absolut kan förstå att Stefan Jarl har tagit med. Trots att det inte har så mycket med övriga filmerna att göra. Lite liknande är det ju, fast betydligt kortare. I början av Tom Alandhs film om Cornelia. Där vi får se honom med ett arkivklipp där Cornelis med en ganska illa stämd gitarr sjunger telegram för Lucidor på någon snöig kyrkogård i svartvitt på 60-talet. Över detta får vi då höra Slas, Stig Claesson, prata om att Cornelis var en svår människa. Antingen tyckte han bra om en, eller så tyckte han illa om en.