Lasse Berghagens frimureri
Sonja och Siv som jag ju först som vuxen har förstått att det är en ganska en ganska slipprig låt. Den spisar vi. Med glädje. Även visor svarta och röda, alltså Cornelis insjungning av Lars Forssell-låtar. Det fanns i mors skivback. De har på något konstigt vis alltid funnits. När Cornelis dog 87, då var jag 12.