Lasse Berghagens frimureri
De får fan i mig genomlida en vers på holländska. Det här eviga trotset. Alltså någonstans... Cornelis har ju inte mött en så stor publik på år när detta sker. Men väldigt lojt och som den mest självklara sak i världen. Man lägger sig ner på sin barstol, man lägger rackguran i knät, man slår an ett ackord.