Lasse Berghagens frimureri
kommer hit när han är 12 eller möjligtvis 13. Vet ingenting om Sverige, kan inte ett ord svenska, har konstig ach i halsen. Och det finns liksom ingen annan. Alltså han hamnar på Ekerö, Träkvistar. Det finns ju ingen annan som inte pratar svenska. Alla andra pratar likadant. Alltså han måste liksom från det ögonblicket ha känt sig konstant som som en udda fågel.