”Lura fogden”-aura
Men just eftersom den är utgiven på eget förlag så har den ju också blivit väldigt karlssonsk och därmed också fascinerande i alla fall på ett sätt som en mer konventionell självbiografi nog kanske inte hade blivit. Man kan säga att den är lite skriven som ett De la Morta-avsnitt. De olika kapitlen tar avstamp i olika ämnen och sen svävar det ut i ganska mycket detaljer och det hoppas från tuva till tuva och det är väldigt lite som är bortklippt. Det hänger inte ihop, men det är spretigt.