Man får aldrig glömma Janne Lucas
Alltså, så såg ju stämningen ut där och då. Det är svårt för oss att helt förstå idag. Men hur som helst, det var spännande, eller det blev ju som någonting lustigt, där sitter ju människor som är 75 och sjunger barnlåtar för oss som är 45. Och det kändes helt rimligt. Det kändes som att det här var på tiden, jag har väntat på detta nu i hela mitt liv. Att ni ska göra detta.