Man får aldrig glömma Janne Lucas
för oss som är 45. Och det kändes helt rimligt. Det kändes som att det här var på tiden, jag har väntat på detta nu i hela mitt liv. Att ni ska göra detta. Jag har ju hört de här, jag har ju också en relation till Nationalteatern, Uffe Dageby och Totta Näslund och så, har jag ju sett live flera gånger när de varit runt med de här andra gamla pjäslåtarna. Jack the Ripper och Bengan Trålare och sådär. Men det här var ju första gången jag såg teatersektionen,