Man får aldrig glömma Janne Lucas
och det har jag alltid tänkt att ja men det är väl en existentialistisk text om att tappa bort sig själv det var först när jag lyssnade på den nu som jag insåg men vänta det finns en, i texten så finns en kärlekshistoria som aldrig blev av eftersom sångens jag var lite för rädd för närhet och rädd för att stanna kvar någonting som jag milt uttryckt kan relatera till han sjunger en vagt som ett rop