Man får aldrig glömma Janne Lucas
kvar och når ditt mål. Som han sjunger om i påtalåten. Det är nånting som hela tiden återkommer. Han har en låt som heter Hos kuratorn. Den är väl tio minuter lång i alla fall, nästan en talking blues. Scenen är som en kille som skulle kunna vara en Magnell. Det är väl inte Magnell? Det är väl nog en jag-dikt. Eller en roll-dikt.