Metanivån hos Sven Hemmel
Han var ju stockkonservativ med många mått mätt. Han tyckte ju om kungahuset och han tyckte om försvaret. Han tyckte det var härligt med militärparader ute på gatorna. Men han var ju också en sorts inifrånskildrare av Östermalm. Där Kar de Burma är som bäst, skulle jag nog säga, det är ju när han middagar hos Samuelssons, en monolog. Han skrev åt Douglas Håge, där Douglas Håge spelar en indignerad man,