Metanivån hos Sven Hemmel
Jag gillar Stockholmsrimmet. och verklighet. Ja, det är fint. Men det är också intressant hur schlagern och den avantgardistiska proggen verkligen ställer sig sida vid sida här. Tillsammans hjälps de åt. Ja, det är samma motiv, samma utgångspunkt men också exakt samma perspektiv. Lyckliga gatan, du finns inte mer.