Minsta kräk i kärr och syra pippar järnet
Gunnar Olander som förmodligen aldrig varit i närheten av fysiskt våld. Men som sprang runt med revolutionsröda små sammetskinder. Det är kanske nästan revolution. Nu går tåget mot proletariatets diktaturberga. Han var väldigt anfäktad av det sena 60-talets maoism. Men låten blir ju klämmig. Ja, den är väldigt klämmig.