Mjäll och svarta polotröjor
Hasse och Tages bit är väl den bästa minns jag. Nej, den är inget vidare. Dygdens belöning, en liten filmatisering av en Honoré de Balzac-novell. Alltså, Hasse och Tage goes pretentious, skulle jag säga. Nej, men och så är det så här, alltså stora regissörer, det är ju som nestorn Gustaf Molander, och sen är det Bergman