När fru Punglund fick sparken
Det var Henry Bronett. Han hälsade rent av på mig. Det gjorde mig lite paff. Jag hälsade tillbaka och så fortsatte vi. Men tror du inte han kände lite sådär allmänt. Vi är två ensamma människor i en park. Man säger väl liksom hej. Ja, det tyder ju på god uppfostran. Och att man är trevlig. Det talar ju till Henry Bronetts absoluta fördel.