Norsk hästjazz
Jag ser inte riktigt den där eleganta satiren. Jag ser inte riktigt... Ni nämner ju inte Leif Pagrotsky här så jag kan inte riktigt klassa detta som satir. Sen började ju Stellan Sundahl göra det istället och då blev han ju plötsligt väldigt gouterad. Först som en helt apropå och kanske ännu mer med att snacka om nyheter. Ja, o ja. Där fick han väl Kvällspostens Edvardspris.