PC – som i P.C. Jersild
Som jag tror är tänkt närmast som någon sorts självparodi. Det är en knasig tramslåt med lite ordlekar som han sjunger med någon vanvettigt överdriven flåshurtighet. Som Magnus Härenstam på LSD ungefär. Och som jag är helt säker på att han försöker driva med sin 60-tals image. Sin egen persona. Det gör det väldigt intressant.