Rolf Ryckert i ”Klassliv”
Det är ju ett avsnitt som betydligt mer gouterade kultursidor än du och jag har avhandlat. Det är alltid ett problem tycker jag, när humor på något vis letar sig in och behandlas på det sättet som vore det en opera eller som vore det en Knausgård-roman. För att plötsligt så, allt det som är roligt och som är själva anledningen man vill titta på detta, det försvinner på något vis. Det var ju så med den senaste