Som en anorektisk Calle Balonka
Man hör idag, inte minst, så hör man ju en ironi, en desperation, en galghumor i det han gjorde. Och jag tycker det är... Min bekant, Håkan Engström, som är Sydsvenskans rockkritiker. Han recenserar den här och jag blev lite sur på hans recension. Hade han skrivit den 1987 eller 95, när Eddie fortfarande var alive and kicking.