Som en anorektisk Calle Balonka
Det var bara en ren tillfällighet. Ja, alltså, där är väl grejen att Urban Gustafsson var ganska bra på att härma Jalle Lorentzons väldigt speciella scenspråk. Sätt en Wilmer X-konsert, vilket de flesta hade gjort 1994. De spelade ju otroligt mycket under tidiga 90-talet. De hade ju, och har alltjämt, en munspelare fast i sättningen. Det är väl det enda band som har det. Av deras mått.