Som en anorektisk Calle Balonka
Jag ryser bara jag tänker på den. Ja, så kan det ju vara ändå. Han behärskade inte sången. Han använde ju som en Sven-Bertil Taube eller en Ulla Sjöblom eller Lill-Babs som sina språkrör så att säga. Jag tycker det är intressant just med Kent Andersson är ju just att han de här pjäserna blev tydligen någon sorts