Som en anorektisk Calle Balonka
Det var många säckar som knöts ihop i mitt inre. För någonstans skrev han aldrig så uttryckligt då på 90-talet. Men man förstod här och var att han hade en stark klockarkärlek till Beppe Wolgers. När han recenserade Olle Ljungström så kunde det läcka in i hans texter. Och Per Rådström återkommer man ofta till. Så hela den här texten var egentligen en kärleksförklaring till Dorsin och till revygenren.