Staffan Liljanders avmätta släpighet
Josefin Nilsson är väldigt, väldigt fin, tycker jag. De är ju det allihop. Det var ju samma gäng som alltid kallades in. Det var ju Kjell Anderssons stall. Det var ju som Nisse Hellberg och Niklas Strömstedt och Plura och några till. De skrev till sådana här artister som inte skrev själva. Som hade någon sorts väldigt tydligt uttryck. Jerry Williams, Sven-Ingvars, när de skulle göra...