Staffan Liljanders avmätta släpighet
pojkdrömmar som han har betat av. Nu har han gjort sin Åsa-Nisse och han spelar ju gjort en revitalisering av Glada Änkan och han har gjort Karl-Bertil Jonsson Vi ska ju göra Jönssonligan också, fan i mig. Och då, ja, de gapar väl över lite för mycket och drog lite för många riktningar. Ska man skriva boken så?