Stig Järrels pladuska
Jag kommer ihåg att Simon Gärdenfors i något sammanhang pratade om sitt självbiografiska serietecknande. Att man kan få den där lite kittlande känslan av, oj, hur fan vågar han lämna ut det här? Och jag umgicks med ganska mycket människor som inte alls hade den kittlande känslan. Utan bara tyckte att så här kan man inte hålla på. Man kan inte bara vräka ut sig själv på det här sättet. Det är äckligt på ett dåligt sätt, så att säga. Det var det där som folk alltid tjatar om, personligt och privat.