Stig Järrels pladuska
att jag alltid tycker om Alexandersson och De Geers filmer. Och för den skull också De Geers filmer. Alexanderssons depressiva kortfilmer har jag inte sett så mycket av. Lena Strömdahl, alltså Yvonne i Rederiet. Just det. Sy och pat. Sy och pat, ja. Och också, en som jag inte har sett, men som jag gärna skulle vilja och som också lite fångar vad det är som gör att jag alltid tycker om att se deras filmer.