Stig Järrels pladuska
Med naturen när den memoraboken kom. Ja, det tror jag faktiskt att han gjorde. Så det är ju lite skillnad att han ändå... Man sitter i en ganska gynnsam position när man skriver det där. Pekka Langer, på ett vis hade han ju ingenting att förlora. Han var ju redan bitter och bortglömd. Och ledsen och utraderad. Alltså för honom är det ju som en desperat handling.