Svensk politiks Krusty the Clown
När jag satt där, men herregud, varför ska det här vara roligt? Det blev också en viss identitetskris för mig. Eftersom jag, dels vill jag inte vara den snubben. Och dels är jag ju... Jag tycker mig liksom, jag ser mig själv vara i princip som en person som gillar Jacques Tati. Så nu vet jag inte om jag kommer att våga se några fler filmer och vad jag då ska tycka. Nåväl, parentes i sammanhanget. Det är ju knepigt.