Svensk politiks Krusty the Clown
Och överhuvudtaget så minns jag att när jag läste den, Robban Gustafssons memoarer. Det här kanske vi svepte förbi som hastigast i förra avsnittet, men skitsamma. Jag tror att när jag tog upp den, då var det som Robert Gustafsson som mest, ute ur mitt liv och ute från någon sorts hipnesskala. Killinggänget vid tiden var bara ett föredettingfenomen. Det var knappt ett nostalgiskt skimmer kring dem.