Svensk politiks Krusty the Clown
Och då säger Guillou att tidningen City beställde ett reportage av mig. Där jag skulle skildra Operabaren. Och hur gör man det? Det går ju inte att bara berätta Operabarens historia. Det blir ju tråkigt. Men då kommer han på, efter att ha gått dit några gånger, att ja, men här kan man ju liksom göra en metafor över hela folkhemmet. Att Operabaren är ett ställe där alla på ytan ska kunna samsas. Hit kommer en oherrans massa människor med oherrans massa olika politiska uppfattningar och ståndpunkter.