Svensk politiks Krusty the Clown
ljushuvud, något sånt där. Ja, nåväl. Guillou sätter sig alltså på Operabaren. Det hela börjar vid lunch. Där han nog ger en ganska fin skildring av hur det är vid Operabaren vid lunch. Hur allmänt avslaget det är. Om man vid lunchtiden låter blicken glida runt de bruna ekpanelerna och den sobert blankslitna läverstoppningen måste inte