Tollie Zellmanschampagnefinger
Det var närmast ett personalkafé. Man satt på så enkla järn. En bord och på stolar av vanlig ölkafémodell. Någon utstyrsel existerade inte heller. Men där kunde de enda skådespelarna sitta i lugn och ro och prata en stund efter arbetet. De åt alltid pyttipanna. Ingen mat på jorden kunde gå upp emot Grönlunds pytt. Den blev nästan lika berömd som stjärnorna själva. Så småningom drogs en och annan invigd från teater eller präst till den spartanska lokalen.