Vansinnigt överdriven operettgreve
Majakovskij och Lili. Filmer om Ken Loach, om kärlek i ett kommunistparti. Ja precis. Alltid rimmar på i. Och sen så är det en refräng som jag låg med henne i Tjeckoslovakien. Alltså där de tar ner också hela tiden det högstämda och patoset till ganska vardagliga, mänskliga ibland rent av solkiga sammanhang.