I dag för 79 år sedan, den 1 februari 1947, föddes Clark Olofsson — kriminellen som blev kulturfigur, eller kanske omvänt. I Della Morta återkommer Fredrik och Kalle till honom om och om igen, inte för att hylla honom, utan för att försöka förstå något större: hur en brottsling transformeras till symbol.
Det som slår en när man lyssnar är hur framför allt vänsterjournalistiken på 70-talet skrev fram Clark Olofsson som något coolt och ballt — en förkämpe för fångkampen. Fredrik är upprörd över detta, och särskilt över hur senare dokumentärer och adaptioner verkar tappa förmågan att läsa mellan raderna. Det är inte schwung vi talar om här, utan en ganska allvarlig misstäkning.
Men då kommer adaptionerna. Jonas Åkerlund gjorde en tv-serie där Bill Skarsgård spelade Olofsson — högoktanigt drama, som Fredrik säger. Och i sista avsnittet träffar han Lena Nyman, vilket är en egen historia. Tidigare gjorde Janne Halldoff en film där Olofsson och Gunnar Nygren och deras polismord fungerade som inspiration — här med Stig Törnblom i rollen mot Per Ragnar.
Det intressanta är hur podden behandlar detta: inte som popkulturell fascination, utan som ett slags kollektiv minnesarbete. Vi försöker förstå en viss tidsepok genom honom — 70-talets kriminalitet, fängelsevåld, journalistiska blindheter. Och vi försöker skilja på myten och människan.
Clark Olofsson dog för bara någon månad sedan, under tiden Della Morta spelades in. Det noteras nästan bisarrt i förbifarten, som ett faktum som nuddar podden men inte förandrar dess röst.