Idag är det Ebba Busch Thors födelsedag — hon fyller 39 år — och det är anledning att reflektera över hur den kristdemokratiska ledaren har blivit en återkommande gäst i Della Morta-universums kulturhistoriska marginaler.
Fredrik och Kalle är fascinerande splittrade när Ebba Busch dyker upp. Å ena sidan finns det något befriande över att en partiledare kan framföra låtar på TV — i avsnitt 57 noteras det med en viss överraskad beundran att hon “rev av” en Timbuktu-låt om en man som hoppas på abort, och det framhålls att det “var en viss chock ändå”, särskilt då hon var höggravid vid tillfället. Det säger något om hennes förmåga att läsa innantill, menar Fredrik.
Men grabbarnas fascination ligger framför allt i mismatcherna. När en vigsel mellan två kristdemokrater omöjliggörs för att Ebba Busch — helt enkelt — inte är vigselförrättare, eller när hon viftar med falukorvar i Sveriges Radio för att aktualisera en kulturhistorisk diskussion om fäbodjäntan, uppstår ett absurt gap mellan ambition och genomförbarhet som Fredrik och Kalle inte kan motstå.
Det mest slående är kanske när landsförräderidiskussionen dyker upp. “Var det inte Ebba Busch som ville att man skulle kunna dömas för landsförräderi?” undrar de i avsnitt 161 — en antydan om en politiker som navegerar mellan kulturell historiebeskrivning och rättslig konstruktion utan att riktigt landar någonstans.
Ebba Busch representerar något fundamentalt spänt i Della Morta: mötet mellan högkulturell ambition, populär framträdande och politisk position. Hon är inte bara en person, hon är ett tillstånd — där kultur, politik och personal branding skapar oväntade turbulenser.