Jan-Olof Rydqvist föddes denna dag för 96 år sedan, och det finns något löjligt befriande över en skämtare som aldrig märks i Dagens Nyheter men blivit kulturfenomen just genom att trotsa allvar och auktoritet.
I Della Morta diskuteras Rydqvist som en central figur i en helt särskild sorts svensk komik — den där absurditeten inte är ett stilgrepp utan ett verkligt försök att säga något om hur världen faktiskt fungerar. Fredrik och Kalle återkommer till hans strategi att göra människor fundamentalt obekväma genom att bara fortsätta. Inte för att provocera, utan för att det verkar vara det enda ärlikt sättet.
Det som gör Rydqvist intressant för podden är hur han opererar utanför det etablerade skämtsystemet. Hans namn dyker upp när man diskuterar svenska komiker som inte söker gillning utan snarare presenterar världen genom ett eget logiskt system — något helt annat än Hasse Alfredsons rollspel eller traditionell revykomik. Det är skräckkomik utan att vilja skrämma.
Rydqvist arbetar ofta med upprepning och tematisk återkomst på ett sätt som förebådar senare absurdkomikers arbetssätt. Det finns något hypnotiserande över hans framträdanden — som att bli fångad i ett loop man inte kan fly från. Fredrik och Kalle antyder att detta är en form av estetisk våldsamt, där lyssnaren tvingas möta samma punkt om och om igen tills den blir oblyg.
Han representerar också en period i svensk underhållning där det fanns mer utrymme för att vara svårsmält, svårplacerbar. Något som senare skulle kvasas in i traditionella kanalstrukturer och genreförväntningar.
Söka upp Rydqvist är att förstå en helt annan arv inom svensk komik — en som inte handlar om repliker utan om systemet omkring orden.
För mer på sv.wikipedia.org.