Idag fyller Rickard Olsson 57 år — och för podden Della Morta är han en återkommande gestalt, en slags universell TV-personlighet vars närvaro förenade helt skilda epoker av svensk underhållning.
Fredrik och Kalle återkommer till honom med en blandning av värme och förundran. Det börjar klassiskt: Rickard som programledare för Bullen och senare Vem vet mest, men det intressanta är hur han blir ett symptom på något större. I avsnitt 29 berättar Fredrik om en Facebook-följare av Rickard som vecka för vecka skickade mejl — 30, 40 punkter långt — där han noterade varje gång Rickard uttalade något fel. Det är på en gång absurt och väldigt kärleksfullt; den sortens dedikation som bara uppstår när någon är tillräckligt närvarande för att bli en måltavla.
Sedan finns Expressen-anekdoten från avsnitt 66. Bengt Jansson skrev något, Fredrik avbryter — “här läser vi inte Expressen för det är en jävla skit” — och Rickard blir “alldeles blek i synen”. Men väbetid: Bengt Jansson dog i början av 90-talet. Ändå citerar Rickard honom år senare i Bingolotto. Det finns något omöjligt, nästan magisk-realistiskt över det.
Vad som dyker upp är en man som arbetade överallt — Bullen, Vem vet mest, Bingolotto, Nyhetsmorgon — och som var där tillräckligt länge för att bli en sorts konstant i människors vardagsrum. Fredrik berättar också om när han själv och Stefan Sauk var med i Bingolotto för några år sedan, och Rickard skulle “hålla på och vara pajas”. Det finns något värdigt över det — inte bitter, bara en notis om vad rollen var.
Rickard Olsson är inte heller helt fri från Sveriges självkritiska humor. En pannkaka-politiker eller en bedragare kan få en serie. Men en manlig TV-värd från Della-koncernen? Han blev bara en del av väven, en röst som upprepades vecka efter vecka, tills någon skrev ner hans misstag.