Idag fyller Tomas Andersson Wij år — född den 6 februari 1972 — och det är anledning att stanna upp och tänka på den här killen som Fredrik och Kalle återkommande dras till när de söker sig genom svensk kulturhistoria.
Det fascinerande är hur Tomas Andersson Wij dyker upp i podden inte bara som artist utan framför allt som frågare. De återkommer flera gånger till hans intervjuarbete — särskilt det unga honom från 90-talet, då han var Tomas Andersson och skrev för tidskriften POP. En bild framträder av en nyfiken lyssnare som åker ut till Olle Adolphson och testar att spela upp nya låtar, eller som många år senare gör en intervju med Lars Winnerbäck live där han lyckas få fram något väsentligt om texternas roll — något som senare skulle visa sig relevant även för Cornelis och hans gärning.
Men det är genom podden Hundåren — “Motgångspodden” som Fredrik och Kalle kallar den — som Tomas Andersson Wij på senare år har etablerat sig som något slags samtalspartner för svenska kulturarbetare. Här intervjuar han artister om motgångsåren, de år då det inte fungerade. Det är en intressant fokus: inte triumferna, utan det där trögare, mindre glamorös delen.
Fredrik och Kalle nämner också hans arbete på podcastvägen hos Fredrik Strage — de verkar uppskatta hur Tomas Andersson Wij håller sig i rörelse, fortsätter att lyssna och ställa frågor. Det finns något bestämt över honom, något som har med närhet till musiken att göra.
Hundåren återkommer som en återupptäckt under senare tid i podden. Det verkar som om lyssnarna själva hittar dit på nytt, eller att nya säsonger kommer. Det är värt att söka upp — särskilt om du är intresserad av hur svenska artister talar om sina svårare år.